Tänkte berätta lite om Chiquita, om hennes och min historia, men också om hennes egna historia, innan jag riktigt kom in i bilden!

Jag har alltid haft Chiquita kär, som så många andra nybörjare inom ridningen. När jag började rida såg jag ju henne som en ganska stor häst. Jag var ganska liten, och höll mig till A och B ponnyer.
En gång, när jag var nära att bli biten av en ganska sur häst, så vägrade jag fullkomligt rida den hästen. Smulan hette hon, så istälet fick jag ta Chiquita. Hon blev som en hjälte för mig, och efter den gången jag suttit på henne var jag fullkomligt fast i det stoet!
Hon har lärt mig otroligt mycket, det var hon som lärde mig att galoppera, hon som gjorde mig trygg uppe på hästryggen.
Något jag alltid vetat, är att Chiquita är svårhoppad. Hon stannar ibland 10m före hindret, och vägrar sedan att hoppa. Det fick jag själv se på tävlingar när hon var med. Då verkade hon nästintill omöjlig, och tappra ryttare försökte verkligen med henne. Vad jag inte  visste då, var att hon har varit med om någon form av olycka inom hoppningen, och alltså blivit rädd/orolig för att hoppa.
Men, inom dressyren är Chiquita fantastisk att rida. Hon lyssnar, är mjuk och känslig. Så, hon fortsatte vara en läromästare åt de yngre, medans jag klättrade högre upp, och fick rida i alla fall lite svårare hästar.
Om vi chansar på att året kanske var 2009 nu, och jag ställde upp i min första dressyrtävling. Inte en riktig, utan ett Miniormästerskap. Jag hade Chiquita, och resultatet var ju inte direkt bra.
Och sen kom jag ifrån Chiquita igen, och red svårare och svårare hästar. Efter ett tag fick jag börja hoppträna, i en grupp där man red olika hästar för gång till gång. Hindrena låg väl runt höjden 40-60cm, och jag lärde mig otroligt mycket under den tiden!
Sedan bytte jag hopptränare, och det blev en aning svårare, men höjden var den samma. Då fortsatte jag hoppa olika hästar för gång på gång. Men så, en dag så ska jag rida Chiquita. Jag blev förstås förvånad, inte klarade väl jag av henne inom hoppningen? Men det gjorde jag, eller snarare vi! Chiquita hade blivit mycket bättre på träning, och då hoppade hon det mesta.Ibland för långt ifrån hindret, ibland för nära. Men hon hoppade.!
Det var under det ridpasset som jag kom tillbaka till Chiquita tiden, kan man säga. Eller, snarare då jag ville hoppa henne, inte bara hålla tummarna extra mycket på tävling!
Sen började jag drömma om att få vara med i Fredagsgruppen. Hoppgruppen där man har en och samma häst hela tiden. Men jag drömde mest.
En dag skulle vi ha en tränare som har fredagsgrupperna, som vikarie. Hon berättade för mig och mina vänner (vi var tre i den hoppgruppen, så  den skulle läggas ner) att vi eventuellt skulle få börja på Fredagarna istället.
Jag blev hur glad som helst, och frågade nyfiket vem jag skulle få ha:
- Som det ser ut nu så blir det Chiquita! Sa hon, och snacka om att jag blev mäkta stolt! Chiquita liksom, ridskolans (enligt mig) vackrast ponny!
Och sen gick allt fort, jag började hoppträna henne på fredagarna, det gick från klarhet till klarhet, och jag trivdes så bra på hennes rygg!
Vi anmäls utav min tränare till ett litet meeting för fredagsgrupperna, på höjden 50 - 55 - 55 - 60 i de fyra klasserna på två dagar.
Jag blir förstås nervös, jag vet ju hur Chiquita är. Alla som frågar, säger jag att jag är nöjd över att komma över första hindret, och det är jag också! 
Tävlingsdagen är inne, det är 14/4-11 och jag är så nervös så att jag vill spy. Chiquita kändes jättefin, både på framhoppning, och framridning. När det är en start kvar innan mig, står jag och memorerar de åtta hindrena. Det sitter, och det blir min tur. Inne på banan blir jag fruktansvärt nervös, men efter första hindret släpper allt! Vi tar oss fantastiskt nog runt bana, FELFRITT! Det var en stilbedömning, och jag förväntade mig inte alls någon placering. Men så, när jag håller på att göra mig klar för att hoppa av och spänna upp sadelgjorden, ropas mitt nanm ut i högtalarna. Jag kom TVÅA! Snacka om att jag blev glad!

Och hela den tävlingshelgen hade jag totalt Fyra fel. och det felet var helt mitt fel, jag tvekade och ja, ni fattar.
Resultatet blev:
Tvåa i Tre klasser. Sexa i en.
Och sen. MEETINGSEGRARE! ♥ ☻ Snacka om chock där! Men det är inte min förtjänst, enligt mig själv. Det är Chiquitas! ♥

Nu har vi startat vår första lokal på fyra fel i Clearround. I L:D+5 fick vi fyra fel, men vi kom till omhoppning! ☺♥

Hoppas ni orkade läsa. Jag och Chiquita får stå för bilden! ♥