Kom inte på någon rubrik, så det fick bli som det blev ;)
I förrigår var jag som sagt och fotade, lägger upp en bildbomb om en stund, ska bara fixa färdigt lite flera bilder och sånt!
Gården där vi var och fotade var ett jättemysigt ställe, man fick en såndär Åh-här-skulle-jag-vilja-ha-häst känsla när man kom dit. Stallet var superfint, med murgröna som växte på hela väggen vid huvudingången.
Själva ridbanan var väl inte det största jag sett, men den var gullig. Tror det kan vara nyttigt för folk att komma till en mindre bana, där det är mera kontroll som gäller.
Alla var hjälpsamma, överdommaren pratade med många ekipage, och funktionärerna var duktiga. Riktigt fint, och väl ordnat! ☻
Igår var jag med en kompis, och ända fram tills på fredag från idag, ska jag och bästis ha "miniridläger". Bara vi, tälta ute i en hage o så. Så ska fixa typ två inlägg om dan så att det inte kommer börja damma här. Haha.

Finaste! ♥

Tänkte berätta lite om Chiquita, om hennes och min historia, men också om hennes egna historia, innan jag riktigt kom in i bilden!

Jag har alltid haft Chiquita kär, som så många andra nybörjare inom ridningen. När jag började rida såg jag ju henne som en ganska stor häst. Jag var ganska liten, och höll mig till A och B ponnyer.
En gång, när jag var nära att bli biten av en ganska sur häst, så vägrade jag fullkomligt rida den hästen. Smulan hette hon, så istälet fick jag ta Chiquita. Hon blev som en hjälte för mig, och efter den gången jag suttit på henne var jag fullkomligt fast i det stoet!
Hon har lärt mig otroligt mycket, det var hon som lärde mig att galoppera, hon som gjorde mig trygg uppe på hästryggen.
Något jag alltid vetat, är att Chiquita är svårhoppad. Hon stannar ibland 10m före hindret, och vägrar sedan att hoppa. Det fick jag själv se på tävlingar när hon var med. Då verkade hon nästintill omöjlig, och tappra ryttare försökte verkligen med henne. Vad jag inte  visste då, var att hon har varit med om någon form av olycka inom hoppningen, och alltså blivit rädd/orolig för att hoppa.
Men, inom dressyren är Chiquita fantastisk att rida. Hon lyssnar, är mjuk och känslig. Så, hon fortsatte vara en läromästare åt de yngre, medans jag klättrade högre upp, och fick rida i alla fall lite svårare hästar.
Om vi chansar på att året kanske var 2009 nu, och jag ställde upp i min första dressyrtävling. Inte en riktig, utan ett Miniormästerskap. Jag hade Chiquita, och resultatet var ju inte direkt bra.
Och sen kom jag ifrån Chiquita igen, och red svårare och svårare hästar. Efter ett tag fick jag börja hoppträna, i en grupp där man red olika hästar för gång till gång. Hindrena låg väl runt höjden 40-60cm, och jag lärde mig otroligt mycket under den tiden!
Sedan bytte jag hopptränare, och det blev en aning svårare, men höjden var den samma. Då fortsatte jag hoppa olika hästar för gång på gång. Men så, en dag så ska jag rida Chiquita. Jag blev förstås förvånad, inte klarade väl jag av henne inom hoppningen? Men det gjorde jag, eller snarare vi! Chiquita hade blivit mycket bättre på träning, och då hoppade hon det mesta.Ibland för långt ifrån hindret, ibland för nära. Men hon hoppade.!
Det var under det ridpasset som jag kom tillbaka till Chiquita tiden, kan man säga. Eller, snarare då jag ville hoppa henne, inte bara hålla tummarna extra mycket på tävling!
Sen började jag drömma om att få vara med i Fredagsgruppen. Hoppgruppen där man har en och samma häst hela tiden. Men jag drömde mest.
En dag skulle vi ha en tränare som har fredagsgrupperna, som vikarie. Hon berättade för mig och mina vänner (vi var tre i den hoppgruppen, så  den skulle läggas ner) att vi eventuellt skulle få börja på Fredagarna istället.
Jag blev hur glad som helst, och frågade nyfiket vem jag skulle få ha:
- Som det ser ut nu så blir det Chiquita! Sa hon, och snacka om att jag blev mäkta stolt! Chiquita liksom, ridskolans (enligt mig) vackrast ponny!
Och sen gick allt fort, jag började hoppträna henne på fredagarna, det gick från klarhet till klarhet, och jag trivdes så bra på hennes rygg!
Vi anmäls utav min tränare till ett litet meeting för fredagsgrupperna, på höjden 50 - 55 - 55 - 60 i de fyra klasserna på två dagar.
Jag blir förstås nervös, jag vet ju hur Chiquita är. Alla som frågar, säger jag att jag är nöjd över att komma över första hindret, och det är jag också! 
Tävlingsdagen är inne, det är 14/4-11 och jag är så nervös så att jag vill spy. Chiquita kändes jättefin, både på framhoppning, och framridning. När det är en start kvar innan mig, står jag och memorerar de åtta hindrena. Det sitter, och det blir min tur. Inne på banan blir jag fruktansvärt nervös, men efter första hindret släpper allt! Vi tar oss fantastiskt nog runt bana, FELFRITT! Det var en stilbedömning, och jag förväntade mig inte alls någon placering. Men så, när jag håller på att göra mig klar för att hoppa av och spänna upp sadelgjorden, ropas mitt nanm ut i högtalarna. Jag kom TVÅA! Snacka om att jag blev glad!

Och hela den tävlingshelgen hade jag totalt Fyra fel. och det felet var helt mitt fel, jag tvekade och ja, ni fattar.
Resultatet blev:
Tvåa i Tre klasser. Sexa i en.
Och sen. MEETINGSEGRARE! ♥ ☻ Snacka om chock där! Men det är inte min förtjänst, enligt mig själv. Det är Chiquitas! ♥

Nu har vi startat vår första lokal på fyra fel i Clearround. I L:D+5 fick vi fyra fel, men vi kom till omhoppning! ☺♥

Hoppas ni orkade läsa. Jag och Chiquita får stå för bilden! ♥

Kan väl börja med att säga att bromsar är onödiga. Väldigt onödiga. för liksom, dom kommer surrande, biter hästen så att den få ont, och så flyger de iväg igen, och torterar något annat djur. onödigt.
Men nu får det vara sluttjatat om mina hatgrejer. haha. Själva ridturen gick väldigt bra, skönt att bara slapprida och slänga med benen och småprata med mamma.  Något alla borde testa, spelar ingen roll hur mycket man satsar på att vinna tävlingar. mitt råd är, ut i skogen och njut att du får sitta på ett underbart djur! Värsta filosofin, både får häst & människa. promise!
Så blev inte mycket till träning, utan mera slappartid i skogen. Lite tölt ibland, och en kort galopp på ängen.
Även fotograferingen kom av sig lite, men vad spelar det för roll? Blir antagligen inte sista gången jag rider barbacka, vill jag lova!
Och sen i stallet har vi världens sötaste föl. Man kan bara gå in för att byta vatten i karet, och han kommer fram och biter en i knäet. Haha. Men hur busig som helst, och har redan börjat stegra/bocka och visat lite hingstfasoner. Och ändå är han liksom ca.en månad. Och hans gnäggningar då? låter ungefär som en flöjt med halsont. väldigt fjuttigt, men såå gulligt!

Jag på Lódi :D



Söta fölet! ♥

Och världens UNDERBARASTE, bästa varelse! Zacko ♥

Kort inlägg nurå. ska dra iväg till stallet om sisådär en kvart, på med ridkläderna, och in i bilen.
Vi hörs senare!

Wiie! Ska ha riktigt mysigt med mamma, Zacko & Lódi i skogen, vi ska gå på promenad tillsammans. Synd att det ska vara så OTROLIGT varmt ute bara, usch. Kan bara tänka mig hur många bromsar jag kommer få slå ihjäl. gissar på en, sisådär hundra. Härligt *host*.
Men om man bortser från kvalmig luft samt flygvän, lär det bli väldigt mysigt i skogen, ska be mamma fotografera mig, eventuellt att jag tar på mig ett par shorts och linne, och plåtar med de, men troligtvis blir det väl ridkläderna på.
Lovar er att lägga upp bilder på mig och Lódi ikväll då :) Tillsvidare får ni se en bild som är tagen i våras, i början av maj, tror jag. ♥